Detektivbyrån @ Lava

Äntligen, nu har man sett Detektivbyrån live för första gången och jag längtar bara ännu mer till Arvikafestivalen! Ska bli lika magiskt som den här spelningen. Jag och Sandra var där och satt i en egen liten soffa där vi såg scenen jättebra. Musiken var bäst, de nya låtarna var jättebra. Efteråt köpte jag en t-shirt och fick chans att uttrycka mig att det var en jättebra spelninh, och tillbaka svarade han (den som spelade xylofon och det röda lilla pianot) att han tyckte det varit jättekul (: Jag har lett nästan hela kvällen. Emelie + hästkropp + detektivbyrån + lava + kompis + t-shirt = GladHästEmelie :D
Nu känns det som nästan hela texten består av adjektiv, men jag orkar och hinner inte bry mig. Jag är trött och ska sova, godnatt!

Bilder finns
här!

My Neighbor Totoro

Fram till runt klockan sex  var denna dag inte min bästa, allt kändes knöligt och jobbigt och jag behövde duscha! Gick ut och joggade först, inte det minsta kul, bara jobbigt och dammigt. Någonting var jag tvungen att göra av dagen! Det slutade med att jag tvingade med min syrra på bio, vilket inte var så svårt. Vi var tvungna att åka till Astoria på söder, för det är bara där den filmen jag ville se gick, tror jag i alla fall. Filmen jag ville se var My Neighbor Totoro av Hayao Miyazaki.
Filmen var mest söt! Jag satt och log nästan hela filmen igenom. Jag fick nästan tårar i ögonen bara av att den var så söt och barnslig! Precis som Spirited Away vet man inte vad som är verklighet och inte. Och Totoro var precis som min katt Lurven! :D Nästa gång Björn kommer till Stockholm ska jag gå och se den igen med honom, om den fortfarande går då (:

image16

Påsklov

Loven har blivit så mycker mer efterlängtade sedan jag började i gymnasiet! Jag tror inte att jag någon gång längtat lika mycket som innan loven nu! Man tyckte man hade mycket att göra förrut, men det är nästan ingenting jämfört med nu. Förrut satsade jag på MVG i nästan allt och hann med massa kompisar och aktiviteter. Nu hinner och orkar jag satsa bara satsa VG, man får hoppas det räcker till någonting i framtiden i alla fall!
Det är mycket, och inte minst kul saker jag ska göra under lovet. Jag ska träffa massa kompisar, klippa mig, träffa Christer Fuglesang och resten av the crew som åkte upp i rymden 9:e december 2006, ha filmkväll, åka till Björn och dega hemma (: Jag ska försöka gå och se
My neighbor Totoro medan den går i Sverige också!

Vad är då meningen med livet?

"Med hjälp av världens största teleskop,
VLT (Very Large Telescope), har man spårat
den mest avlägsna av dessa galaxer till att
befinna sig 13,4 miljarder ljusår bort.
En av galaxerna är vår egen Vintergatan,
av vars hundra miljarder stjärnor en är solen.
 Tänk så liten vår värld i kosmos är!
Vi lever i ljuset från en av miljarder solar i en av miljardtals galaxer."

- Liv i utveckling, Miljö i förändring
Biologi A, Naturkunskap A


Och var är då meningen med livet?


I'm uncool

Nu har jag inte skrivit på länge, men jag tror ändå inte att det är någon som lider utav det, hur många är det egentligen som läser min blogg regelbundet och tycker den är intressant? Typ ingen. Vem skriver jag för egentligen? Mig själv eller andra? Varför spottar jag ur mig alla dessa ytligheter och matriella lyckor, jag blir skrämd och äcklad av mig själv. Jag har blivit som alla andra bloggare, allting verkar kretsa kring matriell lycka och egoism! Men vem skulle ta en på allvar om man skrev sina känslor? Jag skulle aldrig våga, om jag inte blev anonym, men varför? Vad försöker jag säga? Det vet jag knappt själv. Förmodligen kommer jag fortsätta att skriva här om mina glada dagar och saker jag har köpt, det har väl sin plats det med. Men det känns som en kapplöpning; ha snyggast blogg, köp snyggast saker, ha bäst personlighet. Orka med alla dessa krav! Jag påstår inte att det är fel, men ingen blogg är unik längre, man vill bara spy när man läser topplistebloggarna, är det någon som skriver om något annat än mode? Och alla dessa listor, herregud, vem vill egentligen veta vad du aldrig lärt dig eller vad du åt senast!
Jag har tänkt mycket de senaste dagarna, jag tror jag har kommit fram till lite. Jag är nöjd med mig själv och min personlighet. Till viss del i alla fall. Jag behöver inte vara kompis med alla! Jag är inte cool. Jag har några, men nära vänner. Jag behöver inte ha någons annans liv eller vänner för att vara glad. Jag kör mitt eget race.
Avslutar detta inlägg med ett citat ur filmen Almost Famous

"Of course I'm home. I'm always home. I'm uncool."