I'm uncool

Nu har jag inte skrivit på länge, men jag tror ändå inte att det är någon som lider utav det, hur många är det egentligen som läser min blogg regelbundet och tycker den är intressant? Typ ingen. Vem skriver jag för egentligen? Mig själv eller andra? Varför spottar jag ur mig alla dessa ytligheter och matriella lyckor, jag blir skrämd och äcklad av mig själv. Jag har blivit som alla andra bloggare, allting verkar kretsa kring matriell lycka och egoism! Men vem skulle ta en på allvar om man skrev sina känslor? Jag skulle aldrig våga, om jag inte blev anonym, men varför? Vad försöker jag säga? Det vet jag knappt själv. Förmodligen kommer jag fortsätta att skriva här om mina glada dagar och saker jag har köpt, det har väl sin plats det med. Men det känns som en kapplöpning; ha snyggast blogg, köp snyggast saker, ha bäst personlighet. Orka med alla dessa krav! Jag påstår inte att det är fel, men ingen blogg är unik längre, man vill bara spy när man läser topplistebloggarna, är det någon som skriver om något annat än mode? Och alla dessa listor, herregud, vem vill egentligen veta vad du aldrig lärt dig eller vad du åt senast!
Jag har tänkt mycket de senaste dagarna, jag tror jag har kommit fram till lite. Jag är nöjd med mig själv och min personlighet. Till viss del i alla fall. Jag behöver inte vara kompis med alla! Jag är inte cool. Jag har några, men nära vänner. Jag behöver inte ha någons annans liv eller vänner för att vara glad. Jag kör mitt eget race.
Avslutar detta inlägg med ett citat ur filmen Almost Famous

"Of course I'm home. I'm always home. I'm uncool."

Kommentarer
Postat av: Elvira

Jag läser din blogg i alla fall! Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback