Recension
av Mikael Niemi
”Ett brak! Åskan slog ner. En kruttunna brann av och sprängde rummet. Syret tog slut och vi slungades mot väggarna, låg fasttryckta mot tapeten medan kåken snurrade i rasande fart.”
En människas första möte med rockmusiken kan skildras på många olika sätt, inte minst så som författaren Mikael Niemi beskriver huvudpersonerna Matti och Niilas första möte med rockmusiken i citatet ovan. Detta möte är en startsignal för deras sprint in i rockmusikens värld, dock med en del hinder. Matti och Niila får ideligen tampas med de vuxnas konservativa inställning till det mesta, däribland rockmusik. Ett försök att bygga en gitarr av en masonitskiva, en bräda, lite spik, några resårband och snöre slutar värre än vad man kunnat tro. 60-talets Pajala är präglat av laestadianismen, en kristen rörelse där det av boken framgår att anhängarna är strikt religiösa och gammalmodiga. En för oss självklar sak som asfalt tas verkligen inte emot med öppna armar hos den äldre generationen i periferin Vittulajänkää till Pajala, förkortat Vittula. I detta lilla samhälle för vi följa Matti och Niilas resa från barnsben till tonåren, där varje kapitel är en mer eller mindre viktig hållplats under resans gång.
”När man väl upptäckt musikens kraft finns ingen återvändo.”
Matti och Niilas första möte med musiken är ett utav mina favoritkapitel i boken. Trots att jag själv aldrig haft en liknande upplevelse lyckas Mikael Niemi övertyga mig om att jag har det. Niemi skriver med en sådan inlevelse och han beskriver denna händelse som ingen annan. Denna del av boken anser jag vägleda Matti och Niila in i framtiden, efter denna händelse får de mål och drömmar de kan sträva efter att uppnå. Om inte dessa ynglingar varit med om detta möte på samma slående sätt som det väl gjorde, hade nog inte deras liv sett likadant ut och inte blivit lika rafflande. Slump eller inte, det får man tro som man vill, men inte minst en betydande händelse i boken.
Drömmar tror jag är ett av huvudbudskapen i Niemis halvmemoar. Ju mer man läser, desto mer blir drömmar en central del av berättelsen. Utan drömmar tror jag inte man har någon livsglädje och då kan det nog kännas lite motigt att leva. Då är det bra om man har vänner, vilket jag tror är det andra budskapet i boken. Ibland kan man få känslan av att Matti och Niilas relation är lite ytlig, själv tror jag att den är djupare än vad vi och dem själva vet. Ända sedan de var små har de varit sida vid sida, de skapar en relation som liknar en syskonrelation. Men efter tonåren ses de mer sällan och deras vägar skils åt. Innerst inne vet de dock att de alltid finns där för varandra, tills döden skiljer dem åt.
Populärmusik från Vittula är minst sagt en speciell bok. Den är skriven med ett så vulgärt och vågat språk att man ibland bara vill stänga boken och tänka på något annat, men man läser ändå vidare, lockelsen att se vad som händer på nästa sida är ibland lite för stor. Jag rekommenderar denna bok till någon tålig som vill läsa något utöver det vanliga. Jag ger boken två av fem gitarrer.
Shit alltså Emelie! Inte undra på att hon trodde att du snott detta från internet! Du är bäst! Hon har inte fattat det än bara...
åh herregud!!! otroligt bra skrivit, Emelie! den där skulle kunnat vart publicerad i dagens Nyheter av en begåvad journalist. klart MVG-fall skulle jag vilja säga!!
dessutom, hur kan hon säga att den var för vuxen? den innehåller ju precis allt som en recension ska innehålla, och den är skriven med välvårdat språk. jag menar, vill hon hellre att man skriver;
jo, asså bah, ja typ läste den här boken förra veckan o den sög.
det vore kanske att använda ungdomars dagliga språk, elle rvad säger du?
ha en bra dag!
Vilken underbar recension :)Du borde verkligen skicka in till någon tidning. Älskar hela uppbyggnaden, ordvalen och språket, som riktar sig mot en bred publik.
Angående boken tycker jag att det känns som att det är en bok som man antingen älskar eller hatar. Trots mycket vulgärt innehåll och den fina gränsen mellan verklighet och fantasi, så väger Niemis träffsäkerhet i vissa delar av boken (som vid isbrytningen bl a.) och de sanslöst absurda situationer huvudpersonerna befinner sig i (som enligt mig är galet roliga) att det är en mycket läsvärd bok.